Åh, lilla O! Idag ramlade hon ned från soffan och slog pannan i soffbordet. Jag skulle hämta en kopp kaffe och såg henne hasa mot soffkanten men hann inte fram i tid för att fånga upp henne. Hon blir ju mer och mer rörlig nu och försöker ställa sig mot saker. När hon står upp släpper hon gärna taget om det hon stöder sig mot, med ena handen eller båda två. Hon testar sin balans och experimenterar med vad hon klarar. Hon har en gränslös tilltro till sin egen förmåga.
Jag brast i uppmärksamhet och har så otroligt dåligt samvete. Det spelar ingen roll att sånt här händer de flesta föräldrar och att alla barn slår sig någon gång och allt annat man kan säga för att försöka släta över. Jag skulle inte ha låtit henne sitta kvar i soffan själv när jag reste mig. Min fina fina unge, kan du förlåta mig?
O har varit jätteglad resten av dagen. Hon fick ett litet rött märke i pannan som nästan försvunnit till kvällen. Det är ingen fara med henne. Men vad hemsk jag känner mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar