Dag två i HCMC

Idag har vi checkat ut från första hotellet och tagit in på ett nytt, som ligger mitt i smeten. Vi har fortfarande inte hittat någonstans att bo permanent, men Thomas jobbar hårt på det. Vårt nuvarande rum är ungefär dubbelt så stort som det första och riktigt tjusigt, men kostar därefter.

I övrigt har vi inte gjort så mycket mer än att äta idag, frukost nära första hotellet och sedan lunch med Jakob på ett litet tjusigare ställe. Vid frukosten blev Olivia väldigt populär bland personalen, en tjej som jobbade där kom helt enkelt och bad att få hålla henne och gick sen iväg för att visa upp henne för alla som jobbade på stället. Funkade okej, tills Olivia fick nog och började storgråta. Då ryckte jag in och tog tillbaka henne. Har ju läst att barn är väldigt populära och att man får räkna med sånt här, så jag försöker hålla huvudet kallt och inte "ingripa" förrän O verkligen visar att hon har fått nog av uppmärksamheten. Hon fick också en klubba av en kille på stället, som jag tackade för och lade i väskan. Litet väl tidigt för godis-introduktion i O:s liv!

Kim Jong Il dök upp igen för att käka frukost med oss.

Nu är Thomas och hälsar på på Jakobs kontor och jag har gett Olivia lunch och lagt henne för en eftermiddagslur på hotellrummet. Vi ska leta lägenhet till och med imorgon, och har vi inte hittat något då tar vi antagligen in på ett hotell som Jakob och Ann rekommenderat i närheten av dem, där vi skulle kunna bo under hela vistelsen för ett bra pris. Något mer eget vore förstås att föredra, så fortsätt hålla tummarna därhemma.

Lunch med Jakob på fancy fransk restaurang downtown

Det fläktade skönt.

Vårt hotellrum, som såg litet tjusigare ut innan vi släpade in all packning

Utsikt från hotellrummet

Utsikt från hotellrummet, sidofönster

Tycker för övrigt att det är skönt att Olivia kan sova bra här trots att det låter så mycket mer än hemma. Trafikljus är mest en formalitet här, folk kör som de vill och så tutar de för att göra andra uppmärksamma på att de kommer, så bilarna tutar konstant utanför fönstret. Thomas liknade bilarna och bussarna vid stora valar som simmar som de vill, och mopederna vid småfiskstim som hakar på och gömmer sig bakom de stora för att glida med i skydd av dem. Ska man gå över gatan så gäller det att ha ögonen med sig. Men samtidigt kör alla långsamt och verkar ha koll på varandra, så det fungerar väldigt smidigt, i alla fall vad vi har sett hittills.