Har varit på öppna förskolan idag med lilla O. Inte den vi oftast gått till här på Kungsholmen, som ligger på Fleminggatan, och som jag tycker är alldeles för stor och stojig (eftersom det alltid kommer ungefär tusen föräldrar och vad som känns som dubbelt så många barn) utan en som hör till svenska kyrkan, närmare bestämt St Görans församling. Jag har varit litet skeptisk till att gå på kyrkliga förskolor eftersom jag inte är troende, och har hört om vissa förskolor att de sjunger psalmer på sångstunderna. Det verkar i och för sig vara mer i frikyrklig regi som det förekommer.
Den här ÖF visade sig i alla fall vara helt okej. Trevligare än Fleminggatan på så sätt att ätrummet var litet mer avskärmat från lekrummet, vilket förstås gör att de som vill sitta och äta får mer lugn och ro. Dessutom kändes det som att stämningen var mer avslappnad, folk pratade faktiskt med varandra, vilket jag kan tycka är litet av poängen med att gå till ÖF.
Men en sak störde mig: jag varseblev ganska snabbt att alla flickor som var där hade rosa kläder, eller ljusa kläder med något rosa plagg, och alla pojkar - och Olivia - hade blå kläder. Jag har aldrig varit med om att det varit så extremt tydligt förut. Visst kan man tycka att diskussionen om jämställdhet i barnavärlden lätt blir banal när den halkar in på blå eller rosa-spåret, men samtidigt är det ju det tydligaste tecknet på att vi gör skillnad mellan könen. Och visst kan jag tycka att man inte ska dra ifrån utan lägga till (som i att inte låta bli att använda rosa på en flicka eller blått på en pojke, utan att använda alla färger till båda könen) men faktum kvarstår att om vi sätter på Olivia rosa kläder så kommer hon att behandlas som en "flicka", vilket i längden kommer att påverka hennes uppfattning om sig själv och sin plats i världen. Med denna harmlösa färg följer en mängd antaganden om personlighet, egenskaper och förmågor, som hon inte kommer att kunna värja sig emot - framförallt eftersom hon ännu inte fått chans att forma sin personlighet. Och självklart kommer alla val vi gör åt henne att påverka henne på samma sätt. Men det jag inte förstår är varför så många föräldrar väljer att begränsa sina barn så mycket redan från början.
En liten brasklapp: självklart kan det vara en slump att alla föräldrar som var där hade valt just de färgerna åt sina respektive barn just den dagen, och självklart säger det inte mycket om hur de är som föräldrar i övrigt. Men när mönstret blir så himla tydligt känns det inte som att jag kan låta det gå obemärkt förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar